Tankar och funderingar från mitt härbre att dela med andra...

 

Jag, en kvinna, som upplever att jag bor i en kropp som har uppnått en ålder som ger mig pension varje månad, men mitt sinne är många år under den nivån. Med andra ord jag är inte lika gammal som min kropp!!! Jag känner att jag måste få utlopp för alla mina tankar som hotar att spränga mitt huvud och jag inbillar mig att om jag skriver alla mina tankar och idéer så kommer trycket att lätta. Kanske kan jag till och med ge någon ett leende av igenkänning eller ett skratt för mina tokiga tankar eller lite hjälp till någon som liksom jag behöver reda ut begreppen.

 

Borta bra men hemma bäst!

2012-09-16

 

Hej, länge sedans vi ”hördes av”! Har varit en intensiv vecka för en stor tjej som normalt traskar runt i trakten av Fryksås. Måndagen blev en otroligt lyckad dag för mig. Jag fick i slutet av augusti en kallelse till ortopenen i Falun för koll av mitt knä som behöver bytas ut. Som vanligt när det gäller sjukvården så är det enorma väntetider. Jag kommer att bli kallad inom 5 månader, står det. En vecka senare kommer ett nytt brev från ortopenen, jag är välkommen dit den 10   september kl 11.10! Tjohoo just att inte behöva vänta 5 månader! Jag är i tid, redan 10 i elva sitter jag i väntrummet och mitt namn ropas upp. Jag reser mig och till min förvåning så känner jag igen läkaren. Det är ju Per-Henrik som opererade min högra axel i april. – Hej, dig känner jag ju igen det var ju du som opererade min axel, säger jag glatt. Han ler och   frågar hur jag mår idag. Efter att han noggrant undersökt min axel så säger jag att nu är det ju inte axeln jag är här för utan mitt knä. Per-Henrik tittar i sina papper och säger att där står det att jag är här för min axel. Jag förnekar det bestämt och säger igen att jag är ju här för att få veta om vi ska byta ut min knäled eller ej. OK säger han då, då tittar vi väl vad det   kan stå där. Han hittar den kallelsen och tittar på min röntgenbild av knäleden. Undersöker sedan mitt knä under svår smärta. Han frågar om hur min   höft är och jag berättar att jag har ont även i höften och att den ”låser” sig ibland och det gör väldigt ont då.  Jag blir skickad till röntgen och Per-Henrik ska ringa mig när han får besked om min höft. När klockan är 11.20 går jag ut från sjukhuset och då har jag klarat av efterkontrollen av axeln, undersökning av knä och höft samt röntgen av höften. Dagen därpå ringer han och meddela att jag har artros i höften men att den inte behöver bytas ut ännu men han har skrivit in mig för operation och byte av knäled. Operationen blir förmodligen i januari. Det, mina vänner, kallar jag för   effektivitet i sjukvården! Snacka om tur!

Åke och jag äter lunch på Mc Donalds och klockan ett är jag tillbaka på sjukhuset för att träffa världens bästa Anna! Anna är sjukgymnast och arbetar efter en metod   som heter Basal kroppskännedom. Den går ut på att man behandlar hela människan, fysiskt och psykiskt, energisparar kroppen. För det är ju så att   om man går med värk år in och år ut så tar psyket stryk och mår man psykiskt   dåligt så påverkar det fysiken på samma sätt som fysisk smärta påverkar psyket. Det går runt runt… Som alltid mår jag bättre när jag går från Anna   efter behandlig, ja jag är gladare och då blir allt lite bättre. Jag   önskar att alla fick träffa en Anna.

Vi passar på att åka   till Bålsta för att träffa alla barn o barnbarn när vi ändå är i Falun och inte har något särskilt att göra under veckan.  Väl i Bålsta stannar vi   i centrum för att handla lite mat. Efter att ha hittat en parkeringsplats bland alla dessa bilar på denna stora parkering går vi in på ICA. Oj vad med   folk, jag tror att det är mera folk på ICA i Bålsta än i hela Orsa! Jag känner mig som en riktig lantis och blir först stående och känner mig lite vilsen, men det går fort över och snart har jag återanpassat mig till livet i   Bålsta. Vi bor som vanligt i det lilla huset hos Sarah, Åkes dotter. Vi kommer dit på eftermiddagen och på kvällen tar vi en fika hos Sarah o Calle. Deras små killar Noah och Felix blir jätteglada då morfar kommer. Före fikat så leker morfar med killarna och jag tror att morfar är den som har allra roligast, i alla fall av ljudnivån att döma.

Vid tretiden på tisdagen efter en lugn förmiddag åker vi och hämtar Noah från skolan, han har ju börjat i sexårsverksamheten i år, därefter hämtar vi Felix från förskolan.  När vi kommer hem så är det den obligatoriska stunden med festis och kaka! Det är en vana från tiden då Åke jobbade i Bålsta och bodde i lilla huset tre dagar i veckan.

Jag är mest nyfiken   att få se hur Frida och Rille har det i sitt nya hus. När Calle kommer hem går vi över till Frida och Rille. Åh så spännande! De har flyttat från ett stort hus till ett mindre hus (jag var väldigt förtjust i deras stora hus). Varför flytt? Därför att det stora huset blev med tiden väldigt dyrt i drift och kloka som de är tycker de att man kan ha roligare för pengarna än bara bo. Infarten är ju helt OK. Det är med stor spänning vi stiger in i huset.
Vad stolt jag blir när jag ser hur otroligt fint de har gjort det. Efter 4 veckor har de ett helt förtjusande hus! Huset är otroligt väl planerat och det bästa är, säger Frida, att vi ses oftare i det här huset för alla är på   nedre botten för på andra våningen är det bara sovrum! Bra jobbat där! Vi äter en god korv stroganoff och till efterrätt har Emma bakat en underbart   god cheesecake med färska jordgubbar på. Kaffe framför TVn och en titt på 3D TV, glasögonen är riktigt fina inte i papp med ett grönt och ett rött   plastglas som tidigare. Häftigt!

Onsdag, vi behöver köpa en ny toalett till källaren hemma i Fryksås och vi åker till K-Rauta där vi har   Charlie, mitt äldsta barnbarn. Som alltid möts vi av varma kramar av honom.Toalett inhandlas och vi bestämmer att äta lunch hos honom på torsdag. När vi ändå är på gång så åker vi till Jakobsberg för att gå på IKEA. Inte för att vi behöver något men bara för att kolla lite, ja jag   skulle ju behöva några askar, askar för att lägga mina virkade änglar och snöflingor i att sälja till jul. Herre gud vad trött jag blev och vad ont jag fick och vad jobbigt det var att gå på IKEA. MEN roligt! Vi lämnar IKEA med två stora kassar fyllda med grejer som vi egentligen inte behöver och betydligt lättare plånböcker. Kvällen blir lugn framför TVn.

Torsdag, lunch hos Charlie i Jakobsberg klockan 11. Laida, Charlies mamma, och Mikaela, syster,   är där och äter med oss. Charlies flickvän var också där så vi fick träffa henne men hon var inte med på lunchen, skulle vila före arbetet. Det är inte så ofta vi träffas så vi har mycket att prata om. Laida hade gjort vårrullar   med härlig sås till och Charlie hade gjort en kycklingryta med grön curry, aaahhh, starkt men gott! Mikaela hade gjort chokladmosse med maräng och Laida sockerkaka till kaffet. Gissa om man var mätt efteråt!

Åkes pappa Lasse som bor i Jakobsberg är för oss ett absolut måste när vi är i Jakobsberg. Vi köper goda wienerbröd och åker för att överraska honom. Det blir som vanligt stora kramen och stor glädje över att ses. Lasse, goa Lasse.

Så är det dags för nästa besök! Matias, min son, i Bromma. Vägen dit blir en för mig rörig resa. Så otroligt mycket trafik! Så hetsig trafik! Tur att Åke kör, jag skulle aldrig våga köra idag. Jag som körde mellan Bålsta och Stockholm varenda dag   under flera år men idag, nää icke! Det är knappt man känner igen sig för det är nya vägar lite här och där. Matias har lägenhet, en av honom helt nyrenoverad fyra. Barnen är hos honom nu och det är så underbart att   träffa dem. Malte har precis som Noah börjat sexårsverksamheten i år och har mycket att berätta. Matilda går i sexan och det går fort nu med hennes utveckling till en ung liten dam. Samma med Emma och Elin. Det är tre tjejer   som följts åt sedan de föddes och nu är de snart tonåringar alla tre. Tre modemedvetna tjejer som snackar om skor, kläder och associarer så man knappt   hänger med. Skulle våga köpa kläder till dem i present? Aldrig! Matias bjuder på en härlig soppa, gulaschsoppa, samma recept som jag har! Gott! Efter en mysig stund på maten är det dags för Malte att krypa ner i sängen, han har ju skolan och sedan simskola i morgon och behöver sova.

När vi kommer hem   ringer Sarah och vill bjuda på ett glas vin för vi hinner ju inte ses på fredagen för då är det dags för oss att åka hem! Barnen sover så vi får en   lugn och mysig stund tillsammans.

Fredag, vi packar bilen med allt vi handlat och täcken, kuddar, väskor, dator, ja herre gud det ser ut som om vi varit borta flera veckor! Lunch på Lappens vägkrog i   Hedemora och vi konstaterar att vi inte han med att träffa alla våra vänner den här gången heller. Även om vi bestämmer att den här gången ska vi träffa våra vänner så blir det våra barn som tar all vår uppmärksamhet. Ja det är väl så, det som ligger en varmast om hjärtat…

Det känns skönt att komma hem. Agneta som haft hand om våra hundar är just ute och rastar dem när   vi kommer in på vår gård. Gissa om de blev glada. Svansarna viftade i full fart och de gnydde glatt! Det finns nog inte något som kan mäta sig med hundars glädje när man kommer hem. Det spelar ingen roll om du varit borta 5 minuter eller 5 veckor de blir alltid lika glada.

Borta bra men hemma   bäst!

/Gunilla

 

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)