Tankar och funderingar från mitt härbre att dela med andra...

 

Jag, en kvinna, som upplever att jag bor i en kropp som har uppnått en ålder som ger mig pension varje månad, men mitt sinne är många år under den nivån. Med andra ord jag är inte lika gammal som min kropp!!! Jag känner att jag måste få utlopp för alla mina tankar som hotar att spränga mitt huvud och jag inbillar mig att om jag skriver alla mina tankar och idéer så kommer trycket att lätta. Kanske kan jag till och med ge någon ett leende av igenkänning eller ett skratt för mina tokiga tankar eller lite hjälp till någon som liksom jag behöver reda ut begreppen.

 

Ung i dag, ung i går, livet går så fort!

2012-11-03

 

Nu går det fort! Snart är det jul! Höstlov för barnen har genererat besök hos oss, Emma 13 år och   Matilda 12 år. Det är inte utan att man känner sig hedrad att tjejerna själva valt att åka till oss. Det är enormt roligt att umgås med dem och se olika   tecken i dem från de egna barnen. Kul att se vad som roar i den åldern, kul att försöka prata med dem om viktiga saker, kul att lyssna på dem och bara vara i deras närhet. Vad gjorde jag när jag var 13 år? Knappt jag minns i dag. 13 år, jag hade precis börjat i läroverket i Östersund klass 1:5an. Det var enormt spännande, ja inte själva skolan och arbetet där utan att få åka rälsbuss från Krokom till Östersund bland alla ”stora” tjejer och killar som pluggade i Östersund. Jag var inte direkt någon plugghäst det enda som existerade i mitt huvud var teater och balett. Ja just ja, det var då jag började med mitt livs största misstag av laster. Jag började röka. Jag minns hur jag satt i andra vagnen på rälsbussen, där förövrigt bara vi skolungar satt ingen vuxen ville sitta där, fick en cigarett av en äldre vän, tände den, drog halsbloss, höll på dö, höll masken, mådde illa, höll mig fast i sätet för att inte trilla av. Men jag stod ut, så småningom klarade jag av att röka och till slut blev det också ett närapå livslångt missbruk (i dag är jag helt   rökfri!). Till mitt ungdomliga försvar vill jag nämna att man inte talade om riskerna med att röka, det enda man sa var att man slutade växa och vem ville bli längre när man var längs av alla tjejerna! Jag minns hur man fifflade med pengarna för att kunna köpa cigg. Jag fick två kr om dagen till lunch och på Ringbaren kostade lunch för elever just det, två kr! Om jag i stället för lunch köpte en liten mjölk, flingor och en fralla kostade det en kr och jag fick en hel krona över till annat. T.ex. en tablettask, Trixi, för femtio öre och fem cigg för tio öre st. Då hade man en cigg på morgonen, en på lunchen, en på långrasten , en till resan hem och en till att kunna låna ut för att ha i gentjänst någon gång då man inte hade egna. Å tänk vad det var spännande med killar! Jag såg ganska vuxen ut då jag var 13-14 år, lång och togs ofta för att vara 16 år, så gamla som mina kompisar var då. När jag var 14-15 år   började vi gå till Z-Restaurangen  på eftermiddagen för då hade dansbanden repetitionstid och då kunde man sitta där och lyssna på musiken   och dricka en coca-cola. Vilken skön del av livet, fullständigt fritt, utan ansvar, bara lek och nöje.

Vad gör då mina barnbarn, ungefär samma saker men lite annorlunda.Förhoppningsvis är de kloka nog att inte röka!!! I stället för att sitta på fik så använder de facebook och sms för kontakt med alla kompisar. Musik lever de med genom sina lurar kopplade till sina iphones. Deras syn på världen är naturligtvis helt annorlunda, de har varit ute och rest med föräldrarna sedan babyåldern och vet massor om världen utanför sitt närområde. När jag var i deras ålder så var det STORT att åka till Stockholm. Tänk var jag fick vara med om som hade en pappa som jobbade i Stockholm under veckorna höst/vinter/vår och var hemma under helgerna. Jag fick åka med honom dit när vi hade lov från skolan ibland och det var stort, mycket stort.  Åka utomlands, oj oj oj det fanns inte charter på den tiden. Första charterresorna var väl under mitten av 50-talet då med buss och med flyg började den typen av semestrar kring 1962. Min första charterresa var till Kanarieöarna 1964 och det var enormt spännande. Sedan dröjde det många år innan jag åkte igen.

När barnen var små åkte vi till Skåne och vårt ställe där på västkusten, Ängelsbäcksstrand, och på   vintern blev det hem till mamma och pappa där barnen fick åka skidor i Åre. Utomlands? Nej det var för dyrt. Barnbarnen är vana att åka minst en gång per år till varmare breddgrader När jag var barn/ung var det mycket   spännande med allt som hände och fanns utanför Sveriges gränser och   informationen var mycket liten om det. I dag kan varenda unge via internet se och ta reda på vad som händer över hela världen.  På något sätt så tycker jag ändå att det var lite mer spännande på ”min tid” lite mystik och romantik på något sätt. Vad kan överraska dagens ungar? Allt de vill veta kan de få svar på, på några sekunder. Vad kittlas de unga av i dag? Var finns romantiken? 

Nu när Emma och Matilda har varit hos oss har vi faktiskt pysslat en del det hör till, fortfarande, när   man är hos mormor/farmor. I år har det virkats/stickats och gjorts vackra ljus med bilder och glitter på som ska ges som julklappar. Det har varit helt fritt från datorer men det är klart deras iphones har väl varit rätt varma speciellt när det har varit dags att sova, sisådär mellan 11.30 – 1.30! Det   har vi sett på deras facebooks sidor. Men vad gör det när man kan sova till 11 på förmiddagen!!!

Nyss kom Frida och Richard för att hämta hem tjejerna. Vi åt lunch, drack kaffe med blåbärskaka och sedan bar det av. Nu är det tyst, tyst, så tyst så våra andetag hörs i huset. Det känns lite kallare här inne nu. Inget fnitter, inga dumma kommentarer,   inga frågor om hjälp mig farmor/mormor.  Nu är det bara vi hemma och så klart våra små vovvar och så småningom kommer allt att återgå till det normala. Hm jaa men det har också sin charm, när allt går i vår takt, titta på TV, läsa, äta, ta ett glas vin, tända brasan, pyssla lite till affären osv. Livet är underligt, på något sätt är livets alla skepnader så anpassade   efter vår ålder och aldrig riktigt trist. Ja det varierar från vitt till svart och alla skalor där emellan, men på något sätt alltid passande. Även stunder i livet som varit svåra har bidragit till att man har fått en   variation som fört en framåt. Visst kan jag säga att vissa delar av mitt liv var jävligt onödiga och fruktansvärt tråkiga som dödsfall som drabbat mig,   men det har även gett mig visdom, gett mig en bredd i livet. Naturligtvis hade jag hellre varit utan den visdomen, men så är det nu inte och det enda som är säkert är att vi föds och vi dör, däremellan har vi en tid som vi ansvarar för att göra så bra som möjligt för oss själva och de människor som vi har nära oss och lever med . I går var vi till Orsa Kyrka för att hedra och minnas de som tagits ifrån oss. Först gjorde vi i ordning Åkes mormor och morfars grav med krans och tände lyktan, därefter gick vi in i kyrkan för att tända minnesljus. I kyrkan var det otroligt vackert, den unga kvinnliga prästen satt och spelade piano och sjöng, det spred sig ett lugn inom mig då vi gick fram till den stora minnesljusstaken. I år tände vi sju ljus, min son Pi, min syster Inga-Lis, pappa, mamma, min svåger Olle, Åkes mamma Birgit och Åkes storebror Eddie. Det var en mycket vacker stund och visst fällde jag en och annan tår…

Hej då!

/Gunilla

 

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)