Tankar och funderingar från mitt härbre att dela med andra...

 

Jag, en kvinna, som upplever att jag bor i en kropp som har uppnått en ålder som ger mig pension varje månad, men mitt sinne är många år under den nivån. Med andra ord jag är inte lika gammal som min kropp!!! Jag känner att jag måste få utlopp för alla mina tankar som hotar att spränga mitt huvud och jag inbillar mig att om jag skriver alla mina tankar och idéer så kommer trycket att lätta. Kanske kan jag till och med ge någon ett leende av igenkänning eller ett skratt för mina tokiga tankar eller lite hjälp till någon som liksom jag behöver reda ut begreppen.

 

Eländes elände mitt under allt roligt under jul och nyår.

2013-01-06

Det har gått lång tid sedan jag skrev i min blogg nu, två hela månader. Det har hänt mer än jag trodde   var möjligt under dessa månader. Tyvärr inte så många roliga saker som tunga. Men det är väl så med livet, Ibland går det uppåt, fort, enormt roligt och positivt andra tider går det sakta och är tungt.

Under hösten försämrades min hälsa, jag blev så trött och andfådd. Försökte se bort från det och arbetade med saker att sälja i min lilla bod till jul.  Försökte vara aktiv inom föreningar, med vänner och bekanta men kände att något höll på att gå åt   skogen. Vid mina besök hos Anna, min underbara sjukgymnast, fick jag inte längre den styrka som jag brukar få. Det blev mest bara ett konstaterande att jag   inte mådde bra. Anna ville att jag skulle komma in till reuma rehab, en avdelning på reumatologen dit man får komma för att träna och få behandling.   Men det blev inte så för jag förmådde inte be min läkare Tomas om remiss. När det börjar gå nedför går det fort. Något litet positivt var att jag skulle få   byta min knäled, vänster ben, under slutet av januari. Efter min axelledsoperation då jag fick en ny kula i höger axel vet jag att man får avsevärt mycket mindre ont men blir lite orörligare, men vad gör det när man slipper den värsta värken.

Julen närmade sig med stora steg och jag försökte hänga med så gott det gick. Alla barn och nästan alla barnbarn skulle ju komma till jul och nyår. Även om barnen är hur duktiga som helst på att hjälpa till så krävs det lite planering. Det ska pyntas, köpas   julklappar till barnbarnen, mat och dryck ska handlas. Den 18 december åker Åke och jag ner för att handla all julmat och dryck. Jag var så trött så jag orkade inte ens en gång skriva en lista utan jag antog att alla tidigare års erfarenhet av julbord skulle räcka. Jag tror att det gjorde det också för det enda som fick handlas i efterhand var äppelmos och rödkål. På kvällen kände jag hur det smärtade i bröstet, andningen blev svår och jag fick en konstig   oro i hela kroppen. Jag gick upp på övervåningen och ringde 1177 för att inte oroa Åke. Deras besked var, åk in akut till Mora lasarett genast.

Jag gick ner till Åke och sa som det var och vi drog iväg till Mora. Det blev en svår resa och mina minnen från resan är det stora obehaget och den svåra andningen. Vi blev väl mottagna och jag fick en effektiv vård direkt när vi kom, jag tror inte att   vi fick vänta mer än 10-15 minuter.  Senare på natten fick jag åka upp   till avdelningen och Åke åkte hem.  Under 5 dygn fick jag genomgå alla tänkbara undersökningar och min längtan att få fira jul hemma blev verklig då jag fick min diagnos och fick åka hem den 22 dec. Jag har under de senaste åren varit helt övertygad om att det var något som inte stämde med mitt hjärta och nu fick jag tyvärr rätt. Läkaren som skrev ut mig gav mig alla resultat av undersökningar och det blev ingen kol som man sagt att jag hade när jag   var inne juli 2011 utan jag har diastolisk hjärtsvikt och trolig spasmangina. Jaha och vad är det? Diastolisk lika med återpumpning till hjärtat,   spasmangina lika med störning/kramp i hjärtats kranskärl. Medicinering med långtidsverkande nitrotablett 1 om dagen och spray att ta under tungan vid tryck/obehag i bröstet. Återbesök om 5-6 veckor för utvärdering! Bort med en medicin och koll så inte blodtrycket stiger, åka in akut om tryck/obehag i   bröstet inte släpper efter ett par ”puffar” inom 30 minuter. 

Lyckligen hemma igen! Trött orkade inte göra så mycket men Frida och Matias tillsammans med Åke tog hand   om allt stök och vi fick en härlig julafton i alla fall. Vi började med julgröt på morgonen och vid tvåtiden var julbordet dukat. Trots min oro att det inte skulle fungera så blev det ett härligt julbord med massor av godsaker både kalla och varma. Vi var precis färdiga och mätta till kl 3 då vi fick besök av Kalle och hans vänner via TVn. Vi hade diskuterat om det skulle komma någon tomte i år för minsta barnbarnet som var hos oss på julen var Malte 6 år, 7 den 5/1-13. Pappa Matias bestämde sig för att gå ett ärende vid femtiden och kan man tänka sig att när vi står och tittar ut en kvart senare så ser vi tomten komma med sin lyckta! Malte blev väldigt spänd och   glad, öppnade dörren så tomten skulle veta vart han skulle gå in. Det är fantastiskt att se halvstora barn som i stundens iver blir väldigt osäkra och tror faktiskt på tomten en stund.

Den 28 dec kom Åkes dotter Sara med familj och på lördagen åt vi middag hos oss. Vi var 7 vuxna och 6   barn. Det blev en lyckad kväll med mycket skratt. Inför nyår så kom även Fridas man Richards bror Jens med två barn. Tack gode gud att våra barn har   egna stugor som ligger precis bredvid vårt hus! Det är så skönt att få vakna själva och gå till sängs oss för oss själva, att det däremellan under dagen   är full rulle av barn och barnbarn som kommer och går är bara roligt.

Den 30 dec. sent på kvällen   var det dags igen. Jag fick kraftiga besvär och ingen hjälp av min spray.    Efter samtal med 1177 kom ambulansen. Först kom räddningstjänsten och de gav syrgas, kollade blodtrycket och syrehalten och efter ytterligare 10   min, kom ambulansen. Jag minns inte så mycket men det var full fart, Åke ringde efter Matias för att be om hjälp med hundarna, Matias kom och ringde efter Frida. Hundarna var oroliga, så Matias fick gå över med dem till deras hus och kom tillbaka direkt efter. Det är skönt att vara älskad när man har det svårt. Jag kände Åke, Matias och Fridas närhet, styrka och det var mycket, mycket  skönt.

Under färden till Mora togs det EKG och jag fick en spruta med Furix för att lätta på trycket av   svullnader och ytterligare två puffar. Åke åkte med i ambulansen för han hade druckit vin och öl och jag ville att han skulle följa vilket var självklart för honom. Väl inne på akuten började jag må bättre. Fick tala med en läkare som förklarade att det värsta var över nu och det var lugn med mitt hjärta. Vid upprepade anfall med andnöd så skapas det en svår oro i kroppen och hon tyckte att jag skulle prova med ångestdämpande tabletter ett tag tills jag blivit bättre och min medicin är helt utprovad och har uppnått den verkan som är avsedd. Hemfärd igen, den här gången kände jag lite oro över att vi skulle fira nyår dagen efter denna natt. Hur skulle jag orka!

Nyårsafton! Hämta den beställda nyårssupén! Åke och jag hämtade maten. Frida och Matias dukade och ordnade allt i sitt hus. Vi rymdes alla 16 vid deras köksbord. Kvällen blev så lyckad och avslutades med en låda fyrverkerier som vi avnjöt till ett glas champagne ute på gården.  Det är så underbart vacker med fyrverkeri, vi   hade vårt, grannars och Hotellets och fick en lång stund njuta av alla de färgglada explosionerna som färgade himlen i alla dess färger. Våra hundar av inne i huset och Elvis är helt okänslig för smällare medan Harley gärna gömmer sig under en soffa. Ingen fara för Harley han var lugn och rätt lycklig när vi alla var inne igen!

Nu har alla barn och barnbarn   åkt hem och det är bara jag och Åke kvar. Allt återgår till det normala   igen . Det är faktiskt också lite skönt, lika roligt som det är när de kommer, nästan lika roligt är det när de åker igen.  Vi har fått rå om dem några dagar och deltagit i deras liv, sett alla förändringar på de   växande barnbarnen, varit en del i deras liv under två veckor. Det är helt   fantastiskt roligt och underbart. Nu ska jag försöka bli så bra som möjligt   inför mitt återbesök i slutet av januari. Tyvärr blir det inte någon knäledsoperation förrän mitt hjärta är under kontroll men det kan jag stå ut med. Jag hoppas att jag kan ha min lilla bod öppen under någon helg och att jag kan öppna under alla sportlovsveckorna.

Så nu mina vänner vill jag   önska er alla en riktigt bra fortsättning på 2013, må detta år bli ett bra år   för oss alla!

/Gunills

 

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)